Om Erik Granströms “Vanderland”

Inget bryter tystnader som en konflux. Det var över två år sedan jag sist publicerade ett inlägg på denna blogg, men att mäster Brior (Ludenbrand?) har färdigställt sin väldiga krönika över den femte konfluxen får mig att bryt min tystnad. När jag för två år upptäckte de första två första romanerna i serien skrev jag entusiastisk…

Om Erik Granströms “Slaktare små”

För den som skriver är det en lättnad att veta att orden inte går olästa. Mitt förra inlägg på bloggen, där Erik Granströms “Svavelvinter” recenserades, drev hit en väldig mängd besökare, sannolikt eftersom att mäster Brior själv fann och länkade inlägget, vilket är smickrande. Jag har tagit del av de kommentarer som jag har sett…

Om Erik Granströms “Svavelvinter”

Bland svenska bordsrollspelare finns det få ord så tunga som ordet svavelvinter. Det benämnde ursprungligen en kampanjmodul från 1987 till “Drakar och Demoner”, som med åren fått rykte om att vara det bästa som skrevs till spelet. Även om man som jag är yngre än “Svavelvinter”-kampanjen och inte var med under Äventyrsspels glansdagar, går det…

Om Finntrolls skiva Blodsvept

För ett par år sedan skulle jag utan att tveka säga att Finntroll var mitt favoritband. Idag skulle jag säga att de är ett av mina favoritband, men jag håller fast vid att plattan Ur jordens djup är den bästa folkmetallplattan som har gjorts och att Visor om slutet är världens bästa… vettefan vad det…

Om Monstrous Regiment

Med Malin flyttade lite mer än en hyllmeter Pratchett och en tillhörande expertis in, och då jag länge tänkt ge Pratchett en ny chans knep jag min möjlighet när jag skulle bila ner till Stockholm och behövde reselitteratur. Jag har gjort en tidigare utflykt till Discworld, när jag läste The Colour of Magic för drygt…

Om det snäva klassperspektivet i A Song of Ice and Fire; eller, “Occupy King’s Landing”

Jag avslutade A Dance with Dragons för några dagar sen, och lägger nu  ifrån mig böckerna. En fadd smak dröjer kvar i munnen. Jag var inte speciellt begeistrad efter Storm, och rent kortfattat så suger Feast och Dance. Det nästan tvåtusen sidor politiskt positionerande som knappt leder nån vart. De är helt enkelt tråkiga att…

Om A Song of Ice and Fire

Efter att ha följt och älskat HBO:s TV-serie har jag till slut gett mig på att läsa A Song of Ice and Fire, och låtit det bli sommarens stora läsprojekt (1Q84 fick vänta). Efter ett par veckor har jag avklarat de tre första böckerna och är lite mer än halvvägs genom A Feast for Crows.…