Om Erik Granströms “Vanderland”

Inget bryter tystnader som en konflux. Det var över två år sedan jag sist publicerade ett inlägg på denna blogg, men att mäster Brior (Ludenbrand?) har färdigställt sin väldiga krönika över den femte konfluxen får mig att bryt min tystnad. När jag för två år upptäckte de första två första romanerna i serien skrev jag entusiastisk…

Om Erik Granströms “Slaktare små”

För den som skriver är det en lättnad att veta att orden inte går olästa. Mitt förra inlägg på bloggen, där Erik Granströms “Svavelvinter” recenserades, drev hit en väldig mängd besökare, sannolikt eftersom att mäster Brior själv fann och länkade inlägget, vilket är smickrande. Jag har tagit del av de kommentarer som jag har sett…

Om Erik Granströms “Svavelvinter”

Bland svenska bordsrollspelare finns det få ord så tunga som ordet svavelvinter. Det benämnde ursprungligen en kampanjmodul från 1987 till “Drakar och Demoner”, som med åren fått rykte om att vara det bästa som skrevs till spelet. Även om man som jag är yngre än “Svavelvinter”-kampanjen och inte var med under Äventyrsspels glansdagar, går det…