Om den utopiska berättelsens nödvändighet och Kim Stanley Robinsons The Ministry for the Future (2020). Turning and turning in the widening gyre The falcon cannot hear the falconer; Things fall apart; the centre cannot hold; Mere anarchy is loosed upon the world, The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere The ceremony of innocence is drowned;Continue reading “Utopier i skymningstider”
Category Archives: skönlitteratur
Om Erik Granströms “Vanderland”
Inget bryter tystnader som en konflux. Det var över två år sedan jag sist publicerade ett inlägg på denna blogg, men att mäster Brior (Ludenbrand?) har färdigställt sin väldiga krönika över den femte konfluxen får mig att bryt min tystnad. När jag för två år upptäckte de första två första romanerna i serien skrev jag entusiastiskContinue reading “Om Erik Granströms “Vanderland””
Mars i arbetslinjesverige
Susanna Alakoskis “Oktober i Fattigsverige” slås ihop och jag ser upp mot busskurens tak. En minut till bussens ankomst; fredag eftermiddag på väg hem efter jobbet. I snart två veckor har Alakoskis skildring av misären i Sverige varit min färdlektyr och inramat arbetsdagen med en berättelse om fattigdomen, hur den visar sig, påverkar barn ochContinue reading “Mars i arbetslinjesverige”
Om Erik Granströms “Slaktare små”
För den som skriver är det en lättnad att veta att orden inte går olästa. Mitt förra inlägg på bloggen, där Erik Granströms “Svavelvinter” recenserades, drev hit en väldig mängd besökare, sannolikt eftersom att mäster Brior själv fann och länkade inlägget, vilket är smickrande. Jag har tagit del av de kommentarer som jag har settContinue reading “Om Erik Granströms “Slaktare små””
Om Erik Granströms “Svavelvinter”
Bland svenska bordsrollspelare finns det få ord så tunga som ordet svavelvinter. Det benämnde ursprungligen en kampanjmodul från 1987 till “Drakar och Demoner”, som med åren fått rykte om att vara det bästa som skrevs till spelet. Även om man som jag är yngre än “Svavelvinter”-kampanjen och inte var med under Äventyrsspels glansdagar, går detContinue reading “Om Erik Granströms “Svavelvinter””
Om “Sjömannen som föll i onåd hos havet”
Trots Peter Englunds envetna hävdande att Nobelpriset i litteratur delas ut på rent litterära meriter är det för många ett faktum att författare med obekväma politiska åsikter inte tilldelas priset. Ett av argumenten för denna ståndpunkt är att Yukio Mishima, en av den japanska nittonhundratalslitteraturens stora stilister, ej tilldelades priset trots att han blev nomineradContinue reading “Om “Sjömannen som föll i onåd hos havet””
Att kallbrygga kaffe på M1k3ys sätt
I Cory Doctorows ungdomsböcker finns det alltid en hel del infodumps som ofta är helt onödiga för handlingen och bara ett sätt för Doctorow att berätta om något häftigt. Jag älskar dem. I det tredje kapitlet av Homeland, uppföljaren till Little Brother som jag nu håller på att läsa fallet huvudpersonen Marcus/M1k3y in i attContinue reading “Att kallbrygga kaffe på M1k3ys sätt”
Nya bekantskaper, del 2. Två biografier.
Att många, speciellt ungdomar, finner faktiska livsöden så mycket mer intressanta än fiktioner har jag aldrig riktigt förstått. Den inställningen dock lite för ett par år sedan av Orwells makalösa Homage to Catalonia, som tog mig på sängen och fick mig att fundera över biografins möjligheter. Nyligen har jag läst två biografiska böcker, den enaContinue reading “Nya bekantskaper, del 2. Två biografier.”
Nya bekantskaper, del 1. Svensk ungdomslitteratur: “Ursäkta att man vill bli lite älskad”
En tanke som jag har haft med det här året är att läsa bredare och bekanta mig med genrer som jag annars inte läser speciellt mycket av. Mina anledningar är två: å ena sidan är det bra att som lärare vara bekant med populärlitterära genrer, vilket är just dem jag läser väldigt lite av; åContinue reading “Nya bekantskaper, del 1. Svensk ungdomslitteratur: “Ursäkta att man vill bli lite älskad””
“Orsinian Tales”, av Ursula K. LeGuin
Emedan det finns många skickliga författare som skriver science fiction och fantasy är det få jag känner till som dessutom är skickliga på att skriva ofantastik, precis som vice versa. En av dem som verkar kunna skriva allting, från fantastik till ofantastik, poesi och essäer, är Ursula K. LeGuin. Det senaste året har jag insettContinue reading ““Orsinian Tales”, av Ursula K. LeGuin”