Staden och dess ovissa mur, av Haruki Murakami (2025).532 sidor, Norstedts. Översättning från japanskan av Vibeke Emond. Som trogna läsare av bloggen känner till, och otrogna läsare nu lär sig, följer jag Haruki Murakamis författarskap. Även om jag tycker att han sällan lyckas helt med sina berättelser, har han en länsla för rytm, flyt ochContinue reading “Om “Staden och dess ovissa mur”, av Haruki Murakami (2025)”
Tag Archives: narratologi
Om »Sändebudet«, av Yoko Tawada (2020)
I ett framtida, decimerat Japan, där gamlingar inte dör och barnen verkar utgöra en ny sorts människor, tar Yoshiro hand om sitt barnbarnsbarn Mumei. Genom hans tankar vecklas en ofullständig bild av landet upp: en plats där allt är flytande och svårtolkat. Tawada låter tvetydigheten gå genom romanens alla nivåer och skapar därigenom spännande saker.
Vad jag talar om, när jag talar om Haruki Murakami
Illustration: akvarell av Ronja Melin. I somras bestämde min sambo och jag oss för att leva en Murakami summer. Inspirerade av den återkommande matlagningen i hans berättelser har vi försökt att äta som Haruki Murakamis huvudpersoner. Dessa ofta manliga romanfigurer tillagar och äter en lätt lunch, en lätt middag, fisk och ägg, tillagade grönsaker, lättaContinue reading “Vad jag talar om, när jag talar om Haruki Murakami”
Om Erik Granströms “Vanderland”
Inget bryter tystnader som en konflux. Det var över två år sedan jag sist publicerade ett inlägg på denna blogg, men att mäster Brior (Ludenbrand?) har färdigställt sin väldiga krönika över den femte konfluxen får mig att bryt min tystnad. När jag för två år upptäckte de första två första romanerna i serien skrev jag entusiastiskContinue reading “Om Erik Granströms “Vanderland””
Om Erik Granströms “Slaktare små”
För den som skriver är det en lättnad att veta att orden inte går olästa. Mitt förra inlägg på bloggen, där Erik Granströms “Svavelvinter” recenserades, drev hit en väldig mängd besökare, sannolikt eftersom att mäster Brior själv fann och länkade inlägget, vilket är smickrande. Jag har tagit del av de kommentarer som jag har settContinue reading “Om Erik Granströms “Slaktare små””
Om Erik Granströms “Svavelvinter”
Bland svenska bordsrollspelare finns det få ord så tunga som ordet svavelvinter. Det benämnde ursprungligen en kampanjmodul från 1987 till “Drakar och Demoner”, som med åren fått rykte om att vara det bästa som skrevs till spelet. Även om man som jag är yngre än “Svavelvinter”-kampanjen och inte var med under Äventyrsspels glansdagar, går detContinue reading “Om Erik Granströms “Svavelvinter””
Om “Sjömannen som föll i onåd hos havet”
Trots Peter Englunds envetna hävdande att Nobelpriset i litteratur delas ut på rent litterära meriter är det för många ett faktum att författare med obekväma politiska åsikter inte tilldelas priset. Ett av argumenten för denna ståndpunkt är att Yukio Mishima, en av den japanska nittonhundratalslitteraturens stora stilister, ej tilldelades priset trots att han blev nomineradContinue reading “Om “Sjömannen som föll i onåd hos havet””
Om litteraturundervisning, del 3: att lajva Shakespeare
Tidigare i serien: del 1: programförklaring del 2: vad säger styrdokumenten? Kan man lära sig Shakespeare genom att lajva hans pjäser? Borde man inte genom att sätta upp en pjäs kunna lära sig att förstå renässansdramats dramaturgi och hur den hänger ihop med vår egen tid? Dessa tankar beslöt jag mig för att undersöka iContinue reading “Om litteraturundervisning, del 3: att lajva Shakespeare”
Nya bekantskaper, del 1. Svensk ungdomslitteratur: “Ursäkta att man vill bli lite älskad”
En tanke som jag har haft med det här året är att läsa bredare och bekanta mig med genrer som jag annars inte läser speciellt mycket av. Mina anledningar är två: å ena sidan är det bra att som lärare vara bekant med populärlitterära genrer, vilket är just dem jag läser väldigt lite av; åContinue reading “Nya bekantskaper, del 1. Svensk ungdomslitteratur: “Ursäkta att man vill bli lite älskad””
“Orsinian Tales”, av Ursula K. LeGuin
Emedan det finns många skickliga författare som skriver science fiction och fantasy är det få jag känner till som dessutom är skickliga på att skriva ofantastik, precis som vice versa. En av dem som verkar kunna skriva allting, från fantastik till ofantastik, poesi och essäer, är Ursula K. LeGuin. Det senaste året har jag insettContinue reading ““Orsinian Tales”, av Ursula K. LeGuin”