I Cory Doctorows ungdomsböcker finns det alltid en hel del infodumps som ofta är helt onödiga för handlingen och bara ett sätt för Doctorow att berätta om något häftigt. Jag älskar dem. I det tredje kapitlet av Homeland, uppföljaren till Little Brother som jag nu håller på att läsa fallet huvudpersonen Marcus/M1k3y in i att förklara hur kallbryggt kaffe är fantastiskt. Jag citerar med instruktioner i fetstil:
You’ve had hot coffee before, and in the hands of a skilled maker, coffee can be amazing. But the fact is that coffee is one of the hardest things to get right in the world. Even with great beans and a great roast and great equipment, a little too much heat, the wrong grind, or letting things go on too long will produce a cup of bitterness. Coffee’s full of different acids, and depending on the grind, temperature, roast, and method, you can “overextract” the acids from the beans, or overheat them and oxidize them, producing that awful taste you get at donut shops and Starbucks.
But there is Another Way. If you make coffee in cold water, you only extract the sweetest acids, the highly volatile flavors that hint at chocolate and caramel, the ones that boil away or turn to sourness under imperfect circumstances. Brewing coffee in cold water sounds weird, but in fact, it’s just about the easiest way to make a cup (or a jar) of coffee.
Just grind coffee — keep it coarse, with grains about the size of sea salt — and combine it with twice as much water in an airtight jar. Give it a hard shake and stick it somewhere cool overnight (I used a cooler bag loaded with ice from ice camp and wrapped the whole thing in bubble wrap for insulation). In the morning, strain it through a colander and a paper coffee filter. What you’ve got now is coffee concentrate, which you can dilute with cold water to taste — I go about half and half. If you’re feeling fancy, serve it over ice.
Here’s the thing: cold-brew coffee tastes amazing, and it’s practically impossible to screw it up. Unlike espresso, where all the grounds have to be about the same size so that the high pressure water doesn’t cause fracture lines in the “puck” of coffee that leave some of the coffee unextracted and the rest overextracted, cold-brew grounds can be just about any size. Seriously, you could grind it with a stone axe. Unlike drip coffee, which goes sour and bitter if you leave the grounds in contact with the water for too long, cold-brew just gets yummier and yummier (and more and more caffeinated!) the longer the grounds sit in the water. Cold-brewing in a jar is pretty much the easiest way to make coffee in the known universe — if you don’t mind waiting overnight for the brew — and it produces the best-tasting, most potent coffee you’ve ever drunk. The only downside is that it’s kind of a pain in the ass to clean up, but if you want to spend some more money, you can invest in various gadgets to make it easier to filter the grounds, from cheap little Toddy machines all the way up to hand-blown glass “Kyoto drippers” that look like something from a mad scientist’s lab. But all you need to make a perfectly astounding cup of cold-brewed jet fuel is a mason jar, coffee, water, and something to strain it through. They’ve been making iced coffee this way in New Orleans for centuries, but for some unknown reason, it never seems to have caught on big-time.
Doctorow är ofta överdriven fast med sanningskorn i det han säger. Å andra sidan är han amerikan, så vem vet om han faktiskt har någon koll på vad bra kaffe faktiskt innebär. Nå, Homeland är science fiction och för att leva upp till den vetenskapliga anden testar vi M1k3ys påstående empiriskt. På begäran dokumenterar jag processen för att ni ska kunna hänga med i denna dialog mellan roman, verklighet och kaffe. Så, nu kör vi:
1. Skaffa ekologiska och rättvisemärkta kaffebönor
Här misslyckades jag något eftersom min lokala Icahandlare inte har bönor med ordentlig rättvisemärkning, men i brist på annat kan Utz-märkningen låtas räcka (Icas kaffe är i övrigt ingenting att hänga i julgranen, men just den här dagen var Icas det minst dåliga alternativet).
2. Mal bönorna grovt
Kvarnen jag har maler allt för fint, så det fick bli att improvisera. Jag lade bönorna i en stängd påse och lät kaveln arbeta. Det funkade hyfsat även om det blev lite ojämnt: en del bönor var väl malda och andra knappt alls. Det var nog för att jag blev aningen överentusiastisk.
3. Blanda med vatten och lägg i en försluten förpackning. Ställ kylt över natten
En del kaffebönor blandas med två delar vatten – i det här fallet 300ml kaffebönor och 600ml vatten – i en vanlig syltburk med försegling. Den är inte vakuumtät men det känns otroligt att någonting sånt skulle krävas. Kaffebönorna lägger sig högst upp och flyter på vattnet:
Frysen antar jag vore för kallt varför burken fick bo i kylen. Enligt M1k3ys recept får det gärna stå riktigt länge: den enda effekten är att det blir mer koncentrerat och potent. Nu fick kaffet stå och dra i ungefär fjorton timmar. Såhär såg det ut dagen efteråt:
Mycket av bönorna har sjunkit till botten och vattnet har antagit en svart, kaffeaktig färg. Det ser smaskigt ut.
4. Filtrera
Självförklarande. Vad som runnit igenom är “kaffekoncentratet” som M1k3y föredrar att blanda hälften-hälften med kallvatten. Jag är lite djärvare än så.
5. Drick och utvärdera
Jag provar först att dricka det utan att spä ut det. Det smakar ungefär som kallt kaffe, fast mindre beskt och mycket riktigt en aningen annan smak än varmbryggt. Helt okej i smaken, på ett sådant sätt att man kan tänka sig att dricka det utan att grimasera som med kallt bryggkaffe. Koncentratet är dock inte ens tillnärmelsevis så potent som M1k3y påstår. Att spä med kallvatten gjorde det allt för blaskigt. Mjölk gjorde att smaken skar sig till odrickbarhet. För att få en bredare kontrollgrupp tog jag med det till ett rollspelspass där kamraten som provade det instämde i min utvärdering.
Sammantaget kan sägas att kallbryggt kaffe inte var någon höjdare. Det smakar helt okej och kan säkert vara sjyst om man vill göra iskaffe (men varför man i hela fridens namn skulle vilja göra det vet jag inte), men i övrigt är det underlägset varmbryggt kaffe. Jag tänker mig tre möjliga förklaringar till M1k3ys hajp:
- Han är amerikan och vet inte vad gott kaffe innebär.
- Han har nörd-/hipstertendensen att söka obskyra alternativ till vardagliga saker för att stå ut och sedan blåsa upp dem (vilket hela det här inlägget är ett exempel på).
- Doctorow trollar läsaren. I sådana fall: well played.
Kallbryggt kaffe övertygade dock inte mig. Jag uppmanar er att också prova på det här för att se om ni upplever kaffet annorlunda än mig; detta bygger på en enda sats och en testgrupp på två personer, så studien brister en hel del i reliabilitet. Eventuellt gör jag något försök till, men mest troligt får bönorna åka i kvarnen.
Excellent! Trist att det inte var någon höjdare, men det kanske var lika väl. Varm dryck är ovärderligt och vill man dricka kallt finns det alltid vatten i kranen. Jag vill tro att hajpen över kallbryggt kaffe kan förklaras med punkt nummer ett och tre hellre än nummer två. Tror du att det blir en större skillnad om det får dra dubbelt så länge? Kanske uppnår kaffet en mer svensk styrka då?
Nja, jag vet inte om det har med dragningstiden att göra. En kaffenörd på G+ gav tipset att skaffa riktigt bra bönor och hellre låta det ligga 2-3 timmar i trettiogradigt kaffe. Så jag provar nog kanske det.