Staden och dess ovissa mur, av Haruki Murakami (2025).532 sidor, Norstedts. Översättning från japanskan av Vibeke Emond. Som trogna läsare av bloggen känner till, och otrogna läsare nu lär sig, följer jag Haruki Murakamis författarskap. Även om jag tycker att han sällan lyckas helt med sina berättelser, har han en länsla för rytm, flyt ochContinue reading “Om “Staden och dess ovissa mur”, av Haruki Murakami (2025)”
Category Archives: skönlitteratur
Om »Sändebudet«, av Yoko Tawada (2020)
I ett framtida, decimerat Japan, där gamlingar inte dör och barnen verkar utgöra en ny sorts människor, tar Yoshiro hand om sitt barnbarnsbarn Mumei. Genom hans tankar vecklas en ofullständig bild av landet upp: en plats där allt är flytande och svårtolkat. Tawada låter tvetydigheten gå genom romanens alla nivåer och skapar därigenom spännande saker.
Årets böcker 2024
Att läsa är bland det bästa som finns. Att ta in vad en annan människa har funderat över och gå i dialog med det i huvudet, eller tillsammans med andra, är en så magisk sak. Jag läser ganska mycket, både privat och med mina elever. Utöver det tiotal romaner som jag varje år läser medContinue reading “Årets böcker 2024”
Knutpunkt, 2024-12-21. Om vampyrer och vålnader.
En knutpunkt är en »plats där flera stora förbindelseleder möts« (SO). I bloggens sammanhang är det en plats att presentera texter som jag tror kan vara av intresse för andra. 0. Politisk ordlista Lauderdales paradox. nominalfras. Det som finns i överflöd skapar den största samhälleliga rikedomen, medan all privat rikedom härrör ur brist. Se även:Continue reading “Knutpunkt, 2024-12-21. Om vampyrer och vålnader.”
Om »Klätterbaronen«, av Italo Calvino (1957)
Klätterbaronen, av Italo Calvino från 1957, är en frejdig skröna om upplysningstidens bärande idéer, som tar vid 1767 då den unge baronen Cosimo di Rondò vid tolv års ålder bestämmer sig för att klättra upp i träden och aldrig igen komma ner. Detta löfte infriar han sedan genom att tillbringa resten av sitt liv blandContinue reading “Om »Klätterbaronen«, av Italo Calvino (1957)”
Vad jag talar om, när jag talar om Haruki Murakami
Illustration: akvarell av Ronja Melin. I somras bestämde min sambo och jag oss för att leva en Murakami summer. Inspirerade av den återkommande matlagningen i hans berättelser har vi försökt att äta som Haruki Murakamis huvudpersoner. Dessa ofta manliga romanfigurer tillagar och äter en lätt lunch, en lätt middag, fisk och ägg, tillagade grönsaker, lättaContinue reading “Vad jag talar om, när jag talar om Haruki Murakami”
Om »There There«, av Tommy Orange (2018).
Hur skriver man om amerikanska urinvånare, som lever i storstäder? Hur visar man att de är en del av de moderna Förenta staterna, utan att tappa kopplingen till traditionen? Som Tommy Orange gör, i sin debutroman »There There« (2018).
Utopier i skymningstider
Om den utopiska berättelsens nödvändighet och Kim Stanley Robinsons The Ministry for the Future (2020). Turning and turning in the widening gyre The falcon cannot hear the falconer; Things fall apart; the centre cannot hold; Mere anarchy is loosed upon the world, The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere The ceremony of innocence is drowned;Continue reading “Utopier i skymningstider”
Om Erik Granströms “Vanderland”
Inget bryter tystnader som en konflux. Det var över två år sedan jag sist publicerade ett inlägg på denna blogg, men att mäster Brior (Ludenbrand?) har färdigställt sin väldiga krönika över den femte konfluxen får mig att bryt min tystnad. När jag för två år upptäckte de första två första romanerna i serien skrev jag entusiastiskContinue reading “Om Erik Granströms “Vanderland””
Mars i arbetslinjesverige
Susanna Alakoskis “Oktober i Fattigsverige” slås ihop och jag ser upp mot busskurens tak. En minut till bussens ankomst; fredag eftermiddag på väg hem efter jobbet. I snart två veckor har Alakoskis skildring av misären i Sverige varit min färdlektyr och inramat arbetsdagen med en berättelse om fattigdomen, hur den visar sig, påverkar barn ochContinue reading “Mars i arbetslinjesverige”