En knutpunkt är en »plats där flera stora förbindelseleder möts« (SO). I bloggens sammanhang är det en plats att presentera texter som jag tror kan vara av intresse för andra.
0. Politisk ordlista
Teknikfetischism. substantiv. -en, -er
Föreställningen att teknologier, appar eller uppfinningar har förmågan att rädda eller förstöra människan och hennes samhälle, oberoende av mänsklig agens.
Se även: grön tillväxt, spekulationsbubblor, animism.
1. »Det krävs mod att se smärtan hos den andra«
I dag har Internationella domstolen i Haag kommit med ett första uttalande i Sydafrikas åtal mot Israel, där de ålägger Israel att säkerställa att folkmord inte begås. Det är en besvikelse att de inte kräver omedelbar vapenvila och att slakten därmed kan fortgå, men det är ett framsteg. The Progressive International beskriver det i ett utskick som en historisk dag:
By bringing this case, South Africa asserted our common humanity and wrenched moral and legal force from the hands of imperial carnage to the possibility of universal justice. It has acted for you and me — and our collective conscience.
I svensk press skrev Isak Gerson nyligen en mycket fin artikel i Aftonbladet (2024-01-22) om den judiska organiseringen för fred inom Sverige och vikten av och svårigheten i att agera solidariskt: »att söka efter våra anletsdrag i andras ansikten kräver tillit, och när vi intalas att smärtan vi bär med oss beror på den nästa vi vill se är det fruktansvärt mycket svårare«. I dialog med Somar al-Nahers (2023-11-23) och Johannes Anyurus (2023-12-21) tidigare texter presenterar han ett starkt argument för medmänsklighet, utifrån Masha Gessens modiga ställningstagande för Gazaborna, som fått henne cancellerad i Tyskland. Av Gerson rekommenderas även denna mycket intressanta artikel utifrån Omri Boehms Haifarepubliken som han skrev i Flamman 2023-10-08.
2. »För att leva gott måste vi göra mindre«
Att samhället behöver ställas om till ekologisk hållbarhet är självklart, men vad detta faktiskt skulle innebära är inte lika självklart. Jens Holm resonerar kring detta, i en krönika ursprungligen skriven för Syre. Det räcker inte att det görs stora investeringar i förnybar energi, om inte också den totala mängden material och energi som används begränsas: »kakan kan helt enkelt inte växa hur mycket som helst, för då spränger vi jordens gränser«.
Jag är sympatisk till Holms inställning; han är varken strikt nedväxtanhängare eller teknikoptimist utan prioriterar framför allt ett politiskt ledarskap för att hantera denna svåra balans:
Därför räcker det inte med snabb teknisk utbyggnad av det förnybara. Vi behöver också politiska åtgärder för att skyndsamt avveckla den fossila energin. Det kommer att medföra en mängd kontroversiella åtgärder; stopp för fossilbilar, begränsning av flygresande, utfasning av olja, kol och gas inom uppvärmning, för att ta några exempel. Att sälja in åtkomlig förnybar energi till medborgarna vill vilken politiker som helst göra, men att säga till samma människor att de måste upphöra med något är inte lika lätt.
I detta påminner Holms inställning mig om de diskussioner som förs i två utmärkta böcker som jag läste i slutet av 2023, vilka jag tänkte skriva om. Dels vikten av en statligt ledd hushållning med resurser som finns i Arne Müllers Norrsken (2023), dels den vision för en grön ny giv som Rickard Hjorth Warlenius förtjänstfullt argumenterar för i Klimatet, tillväxten och kapitalismen (2022).
3. »Siri, lista ut gärningsmannen«
En av de stora farorna med bild- och textgeneratorer är att folk börjar tro att de är fantastiska SF-teknologier som faktiskt besitter kunskap och intelligens. I händerna på polismyndigheter blir det direkt farligt. Wired rapporterar om att olika sådana myndigheter i Förenta staterna tror sig ha hittat ett sätt att få ledtrådar i svårlösta fall: de har anlitat företaget Parabon, som utifrån DNA-spår identifierar personers fenotyper och andra genetiska avvikelser. Utifrån denna (mycket knapphändiga) information låter de sedan datorgenerera en bild som visar hur personen vars genetiska material man har analyserat ser ut.
Var och en med en halv hjärncell förstår att detta är helt orimligt. Några direkta likheter med personen i fråga vore ett rent sammanträffande. Poliserna tänker tvärtom och har till och med kört dessa bilder genom ansiktsigenkänningsmjukvara, i tron att detta ska matcha med en faktisk person. Och visst kan en sådan matchning ske – men med en helt oskyldig person.
Detta knyter an till behovet av vad Dan McQuillan kallar för »an anti-fascist approach to AI«. I avsnitt 158 av Tech Wont Save Us påpekar han att dessa teknologier såklart kommer att användas av den repressiva och nyliberala staten för att underlätta att brutalisera arbetarklassen, genom att t.ex. ta bort den mänskliga faktorn ur alla bedömningar kring sociala försäkringar eller samhälleligt stöd och därigenom göra det enklare att utförsäkra eller vräka folk. Att snuten gärna vill använda sig av liknande system för att hitta skyldiga är inte konstigt i sammanhanget.
På detta sätt kan detta slags teknologier underlätta en fascistisering av samhället. McQuillan menar att det ansvarsfulla är att hantera dem som all fascism: förebyggande och radikalt. Vägra »AI« och angrip systemet som vill skapa »AI«.
4. »Selling Pickaxes for the AI Gold Rush«
I avsnitt 311 av This Machine Kills, diskuterar Jathan och Edward en nyckelspelare i »AI«-bubblans politiska ekonomi, som ofta går under radarn: Nvidia, bäst känt som tillverkare av grafikkort. Utifrån ett porträtt av företagets VD i The New Yorker, talar de om allt det som inte är uttalat: att Nvidia har en monopolställning vad gäller grafikkort och »AI«-burkar och säljer till följd av detta varor med en vinstmarginal på 70% (!). Hur de har uppnått och skyddar denna monopolställning diskuteras ingående.
TMK är en trevlig podcast, som blandar djup kunskap och respektlöshet gentemot Silicon Valley och diverse andra charlataner och detta avsnitt bjuder på mycket av bägge. Den avslutande delen, då de diskuterar Nvidias VR-satsning omniverse och hur detta i praktiken kommer att handla om AI-genererad pornografi är orimligt rolig.
5. Spöket i maskinen döljer exploateringen
Som en slags sammanlänkning av de föregående texterna, kan man läsa Alf Hornborgs essä »Spöket i maskinen« från Parabol (2023:2). Han tar där upp en fråga som inte brukar diskuteras särskilt mycket, när det kommer till diskussionen om AI, »nämligen vilka människor som kommer att ha tillgång till AI-teknik – och på vems bekostnad den över huvud taget är möjlig? Som all modern teknik handlar AI om globala samhälleliga relationer.« Man tänker osökt på William Gibsons nu kanoniserade beskrivning att framtiden redan är här, bara ojämnt fördelad.
Hornborg anlägger ett globalt fördelningsperspektiv på teknologi och baserar sin analys av globala relationer på fysiska resursflöden snarare än flöden av bytesvärden eller pengar. Utifrån det menar han att det kapitalistiska världssystemet bygger på ett ekologiskt ojämnt utbyte. Människor i kärnländerna kan konsumera långt mer än människor i periferin, eftersom kärnan kan tillskanska sig naturresurser, arbetskraft och markarealer från periferin genom handel, makt och kontroll över monopol. Teknik är i detta perspektiv en form av kapital som möjliggör detta ojämna utbyte.
Skapandet av »AI«-modeller kräver inte bara data, utan också fysiska resurser: energi, metaller för serverhallar – och massiva mängder av lågavlönat arbete:
De som tydligast klargjort hur AI bygger på mänsklig exploatering är antropologen Mary Gray och datavetaren Siddharth Suri. Med sitt begrepp ›spökarbete‹ visar de hur den till synes magiska teknik som erbjuds av jättar som Google, Meta, Amazon och Tesla i själva verket bygger på lågbetalda arbetsinsatser hos hundratusentals tillfälliga kontraktsarbetare i fattiga länder som Venezuela, Filippinerna och Kenya.
Deras uppgift är att ›lära‹ maskinerna känna igen, kategorisera och värdera företeelser av olika slag. För att kunna bete sig på socialt accepterade sätt måste maskiner, precis som barn, socialiseras. Som alla föräldrar vet kräver detta mycket arbete. Liksom varje ung vuxen utgör en ›intelligent‹ maskin produkten av stora arbetsinsatser. Det som för föräldrar innebär att lära barn koppla ihop ord, företeelser och normer kallar AI-ingenjörerna för ›datamärkning‹.
Dessa relationer är en form av ekonomisk exploatering, som marknaden döljer. Hornborg argumenterar emellertid för att tekniken är vår tids fetisch, som vi tillskriver fantastiska förmågor att förbättra våra liv och därigenom döljer dess exploaterande funktion:
Utöver de konkreta tekniska uppgifter som våra artefakter programmeras med förses de med ett mera subtilt syfte: genom marknaden delegeras exploatering till tekniken. Modern teknik handlar inte i första hand om att tygla naturen för att tjäna människan utan om ett sätt för några människor att tygla andra människor att tjäna dem.
Den teknik som sparar tid åt de som har råd med den förbrukar tid för de som inte har det. Tidsvinsterna hos världssamhällets privilegierade sker på bekostnad av andras tid. När nu människan genom AI och robotisering efter mer än 2,000 år lyckas förverkliga Aristoteles dröm om mekaniska slavar kanske vi till slut kan genomskåda vår teknikfetischism och begripa vad vår strävan ytterst har handlat om.
6. »Superintelligens i fördumningens tjänst«
Till sist vill jag rekommendera clartéisten Mikael Nyberg, om hur »AI«-system används av storföretag och stormakter, för att befästa sina maktpositioner. I en artikel ursprungligen skriven för Aftonbladet, visar han den nutida innebörden av Marx’ beskrivning att arbetaren under kapitalismen reduceras till en förlängning av maskinen, underordnad »arbetsprocessens småaktiga och förhatliga despoti«.
I dag tillhandahåller algoritmiska datorsystem olika sätt att utöva makt till dem som kontrollerar dessa. Det sker dels på arbetsplatser, genom till exempel appar som styr Foodora-bud, dels genom att styra samhällsdebattens förutsättningar. I det senare fallet diskuterar Nyberg hur sociala medier censurerar information kring vad som pågår i Palestina men också hur bl.a. Natos Stratcom använder sig av sådana system för att lättare kunna identifiera och hindra »fientliga narrativ«.
Bakom löftet om att ny teknik kommer att innebära välstånd och utveckling döljer sig makt, ägande och klassintressen. Tänka sig.
Uppföljning
- Som en reaktion på förra inlägget blev jag tipsad om Det glada tjugotalets artikel om Början på allt, där skribenten presenterar boken väl och lyfter fram kopplingar till skandinavisk historia. Välskrivet och intressant – liksom bloggens övriga inlägg. Ett rekommenderat tillägg ditt RSS-flöde.
- I Magasinet Konkret (2024-01-18) utvecklar Anders Svensson resonemang om vänsterns organisering på nätet, som han har fört på sin blogg under de senaste veckorna. En ingående och god text.