På morgonen första maj 2018

Idag är allas vår dag, vi som behöver arbeta för vårt uppehälle, som förnekas arbete, eller är för sjuka och slitna för jobbet. När vi idag går ut, går vi tillsammans med miljoner arbetare världen över, från Kiruna till Caracas, Diyarbakir till Delhi. Vi följer i spåren av de miljarder som marscherat sedan 1886. Dagen instiftades till minnet av Haymarket-martyrerna, som en kampdag för att vinna åttatimmarsdagen. Men som Rosa Luxemburg skrev, skulle inte traditionen sluta där:

Så länge arbetarnas kamp mot bourgeoisi och regering varar, så länge det finns krav kvar, som måste uppfyllas, kommer förstamajfirandet att årligen ge uttryck åt dessa krav. Men även när bättre tider grytt och arbetarklassen i hela världen nått sin befrielse, även då kommer mänskligheten helt säkert att fira första maj, till minnet av utkämpade strider och överståndna lidanden.

Åttatimmarsdagen vanns för 99 år sedan; kampen kvarstår än. Idag är kampen mot storfinansen och storföretagen rentav en kamp för vår civilisations överlevnad. Enligt borgerliga ekonomer, krävs omkring tre procent ekonomisk tillväxt för att ekonomin ska anses må bra. Samtidigt menar klimatforskare att mänsklighetens utsläpp av växthusgaser omedelbart behöver minskas kraftigt, om vi ska undvika att passera två graders uppvärmning.

Hur kan vi få ihop denna ekvation? Det går tyvärr inte. Hur ledsamt det än är för aktieportföljerna, har vi tyvärr blott en planet och vi tvingas hålla oss inom dess ekologiska ramar. Vi kan inte gräva efter mer kol! Hur lönsamt det än må vara, får vi inte pumpa upp naturgasen ur Sydkinesiska havet, eller oljan från Arktis. Vi kan inte behålla en globaliserad ekonomi byggd på internationella transporter, vars livsblod är oljan.

För att undvika en två graders uppvärmning behöver vi i princip en global ekonomi planerad för noll-utsläpp av växthusgaser. Istället har vi ett massivt fossilkapital, en nationslös storfinans och en globaliserad tillverkningsindustri som planerar ekonomin för att säkra sina profiter, med hjälp av sina vänner i Vita huset, Kreml, Bundestag, Houses of Parliament och Beijing. 

Vår billiga mat och våra billiga kläder, de pressade arbetsvillkoren inom handeln och restaurangnäringen, hyvlingarna av arbetstid, flyktingarna som vill ta sig till Europa, de ryska övningarna i Östersjön, försäljningen av Jas-plan till Brasilien, välfärdens anorektiska budgetar, traffickingoffren, bomberna mot Jemen, utmattningsdiagnoserna, miljarderna undangömda i skatteparadis, våra politikers tystnader om stadskupper och krigsövergrepp utförda av USA:s allierade – allt hör ihop!

Borgarna tvingas av systemet att söka ackumulera kapital, hur och var de än kan. De fossildrivna transporterna, frihandelsavtalen och följsamma regeringar i globala Syd och Öst möjliggör för kapitalet att flytta produktionen till länder i periferin. En lagändring i Serbien gör det lönsamt att flytta fabriken dit och blir ett vapen att bruka mot svenska arbetare. Skulle någon regering i Brasilien eller Jemen vara ett problem för vinstmarginalen kan man kuppa alternativt bomba bort dem. Det osäkra arbetslivet och ofungerade bostadsmarknaden bidrar i Sverige till den stadiga ökningen av psykisk ohälsa, tillsammans med en könsmaktsordning som uppbärs av ekonomiska intressen.

Denna vinstjakt förkrymper och förkortar våra liv, samtidigt som den påskyndar klimatkatastrofen. De arbetande folken måste hålla ihop om vi ska lyckas rädda mänsklig civilisation och vår kamp måste lyfta fram kvinnors och etniska minoriteters livssituationer, då de ofta är de mest utsatta.

Visst är det fånigt med nassar som försöker tuta i oss att det är judar och muslimer, feminister och kulturmarxister, bögar, lesbiska och transpersoner som är hoten mot västerlandet? Som om det var dessa som planerade att bomba sönder Libyen, fifflade undan miljarder till Panama eller flyttade tillverkningsindustrin till Östeuropa och Sydostasien.

Nej, hoten i Sverige heter Investor, Nordea, Svenskt näringsliv, Academedia, EU och H&M. Det är dessa som driver fram riggade skattesystem vilka de fifflar sig undan, dumpar löner, orkestrerar angreppen på strejkrätten, hyvlar ner arbetsvillkoren, suger pengar ur välfärden och hejar på ett svenskt Nato-närmande. Borgarna och Sverigedemokraterna är deras villiga lakejer i riksdagen; nassarna är deras nyttiga idioter på gatan. Ofta är sossarna deras lydiga hjälpredor.

Ända sedan jordbruket i Sumerien gav upphov till ett härskande prästkast, som kunde leva på böndernas arbete, har konflikten stått mellan de arbetande massorna och det styrande fåtalet. Vi har som art lyckats lista ut atomens byggstenar och skickat satelliter att fotografera Saturnus’ ringar och månar. Vi har skapat konst som låtit oss sätta ord och bild på hela vårt känslospektrum. Trots det har vi ännu inte realiserat de krav som människor tagit strid för genom vår arts historia: frihet, jämlikhet och solidaritet! 

Varför låter vi fortfarande en liten klick män bestämma vår arts framtid? Varför accepterar vi att vår planet görs obeboelig för deras vinsters skull? Varför rycker vi på axlarna åt att de genomdriver statskupper i Latinamerika och bombar samman stater i Mellanöstern? Politiskt är vi ännu i vår arts barndom. 

Vi behöver som art växa upp och gemensamt ta kontroll över vårt öde. Du och jag borde ha lika rätt att bestämma om mänsklighetens framtid som en Wallenberg, al-Saud eller Walton. Fattiga nationer borde ha lika röst i FN som stormakterna. Jag kan knappt föreställa mig hur en jämlik och sant demokratisk värld skulle se ut; jag vet dock att våra demonstrationståg idag vandrar på vägen dit. Däri ska vi alla lyfta frågor som är viktiga för just oss, utifrån våra erfarenheter. Sex paroller som jag särskilt kommer att tänka på idag är:

  • Rör inte strejkrätten!
  • Nej till Nato! Skriv under kärnvapenförbudet!
  • All skola i statlig regi!
  • Bygg inget förvar i Luleå!
  • Avskaffa allmän visstid!
  • Beskatta de rika!!

Ha en fin dag, kamrater! Sjung och skrik, skratta och gråt, vila upp er och hämta kraft inför årets kamper. Ta hand om varandra, om ni ska till Boden eller Ludvika, och se till att inte några kamrater bli skadade. Om någon faller i tågen: hjälp dem upp. Vi behövs alla i denna kamp och vi kan alla göra någonting åt någon orättvisa. Vi möts i kampen och gör verklighet av sångens ord:

Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *