Om litteraturundervisning, del 1: programförklaring

De som inte har lärt sig av tidigare filosofers tokigheter är dömda att upprepa dem.
– En död vit man.

Detta blir ett projekt att samla tankar kring litteraturundervisning som har växt fram ur mina lektionsanteckningar om litteraturhistoria under våren. Då skolan jag arbetade på inte hade några läroböcker att utgå från fick jag sätta ihop anteckningar och information själv att bygga min undervisning på. Jag tvingades att försöka bena ut de viktigaste sakerna under perioderna efter eget sinne. När jag senare såg tillbaka innehållet i momentet märkte jag ett ständigt närvarande fenomen: hur litteratur i alla tider har varit kopplade till makt och ett insisterande på att förstå litteraturen utifrån dess materiella och politiska förutsättningar. Jag var oförvånad även om jag inte hade haft det medvetna målet. För att komma till någon sorts förståelse tänker jag häri samla tankar kring litteraturundervisning, dess syfte och metoder. Jag påstår mig inte vara originell men jag hoppas få höra era reaktioner.

Följande antaganden ligger som grund för serien:

  1. Litteratur ger möjlighet att förstå andra mänskors livssituationer och de förutsättningar som har format dem. Genom den kan man se sitt eget liv speglat i andra personers. Att studera litteratur låter en förstå såväl sig själv som andra mänskor. Bägge dessa är lika viktiga och behöver främjas genom undervisningen.
  2. Många läser huvudsakligen identifikatoriskt, alltså genom att söka efter det som är bekant och tryggt. Man dömer texter från andra tider och kulturer efter sina egna värderingar hellre än att söka förstå förutsättningarna och resonemangen som ligger till en grund för texten. Detta gör att de egna åsikterna stärks genom jämförelsen. Vilken tok som helst kan finna stöd för vilka åsikter som helst i vilken bok som helst, om hen vill. Undervisningen måste därför fokusera på kritisk läsning och förståelse.
  3. Förståelse kommer av att man kan sätta texter i sina historiska, kulturella, politiska och ekonomiska sammanhang. För att förstå litteraturen måste man förstå dess materiella förutsättningar. Litteraturhistoria frikopplad från den materiella historien är navelskådande. Man kan förstå en text utifrån den kultur som skapat den och man kan förstå en kultur utifrån de texter den skapar.
  4. Att skriva är att utöva makt över sin läsare. Att läsa är att gå i dialog med texten och producera sin egen tolkning. Dessa handlingar har alltid haft politisk sprängkraft och har endast nyligt börjat bli något förunnat majoriteten. Detta har i alla tider och kulturer påverkat av och för vem saker skrivs. Majoriteten av berättelser, som berättats muntligt, har glömts bort och när man studerar litteraturhistorien har man endast en bråkdel av historiens litteratur att utgå ifrån, varför man ska vara försiktig att generalisera utifrån få källor.
  5. Läsning är en subjektiv upplevelse och hur någon uppfattar en text beror på deras förkunskaper samt de kopplingar hen gör. Samma text betyder olika saker för varje läsare. Därför är det mest rättvisa sättet att bedöma en texts kvaliteter utifrån hur väl någon uppskattar den samt hur väl den svarar mot ett tänkt syfte. Klassiker är inte bäst för att belästa personer säger så och kioskvältare är inte bäst för att många läsare uppskattar dem. Texter har olika kvaliteter som ibland går emot varandra. Lärarens uppdrag är att sätta texterna i ett sammanhang som underlättar elevernas förståelse samt möjliggör den sorts analys som läraren eftersöker.
  6. Löst tyckande i termer som “bra” eller “dålig” är substanslöst waller. Den intressanta frågan är “varför?”. För att besvara den krävs förståelse och en möjlighet att sätta in texten i sammanhang. En text har inte ett uttänkt “budskap” som författaren försöker förmedla. Texter bär på många teman vilka man som läsare finner genom analys. Dessa behöver inte vara medvetet inkluderade.
  7. Kritik går ut på att fråga och ifrågasätta. Kritiken måste riktas mot litteraturhistorien i stort såväl som mot individuella texter. Detta kan till exempel yttra sig i olika analysmetoder, i en skeptisk hållning mot traditionell historieskrivning eller genom att lyfta fram bortglömda delar till ljuset. Kärnan är likväl frågan “Varför?”, att inte nöja sig med ett enkelt svar utan att söka efter orsakerna. Syftet med en kritisk läsning är att utvidga sin egen förståelse genom att diskutera texten.

Sådär, det får väl anses vara en hyfsad programförklaring (med reservation för att den kan utökas i senare inlägg). Hur stor den här serien blir får vi se men i alla fall några inlägg till blir det. Vi börjar här och ser var det leder; “nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”.

1 comment / Add your comment below

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *